pontus2007

Tisdagen den 3 mars!

På tisdagen åkte vi hela familjen för att heja fram morbror Rasmus när han spelade elitseriesemifinal. Det blev många jämna och spännande matcher.

Pontus och pappa hittade ett roligt rum intill med en massa stora bollar att leka med!

Många skratt blev det där inne bland bollarna!

Pappa passade på att vila sig lite. Men det tyckte inte Pontus var så kul! Det var ju roligare att leka med dem!

Tyvärr så slutade det med en förlust för Umeås och Rasmus lag! Det var ändå otroligt spännande och om det bara hade varit några få bollar åt andra hållet så hade det sett helt annorlunda ut.

Pontus somnade i vagnen i hallen så när han vaknade dagen efter och såg att Rasmus var kvar hemma hos oss så blev han genast jätteglad och sen fick Rasmus inte gå många meter från honom på hela dagen. Assmus....Assmus... kallade han så fort Rasmus inte hade full fokus på just honom!

Förstspelade de lite badminton. Sen fotboll.

Och så måste man ju vila sig lite till Pippi!

Därefter åkte vi in till Nickis för att leka av oss lite till. Pontus tog snabbt tag i Rasmus hand och ville ju visa alla roliga saker man kunde göra här.

Wiieee... Vilken fart!

Mamma var faktiskt också med och lekte lite trots den stora magen!

Här är vi i full fart på väg ner för luft kuddes ruschkanan!

En härlig bild på två glada killar! Mera!!! Sa Pontus så fort de hade kommit ner i ruschkanan.

Sen klättrade de lite i klättertornet. Tur för mamma att Rasmus kunde vara med och klättra och hjälpa Pontus upp överallt så att hon slapp bära så mycket.

Tittut!!!

Ruschkanan var rolig. Nu kan Pontus åka den helt själv! Lite hjälp att klättra upp för stegen behöver han än men det är nog inte så långt kvar tills han fixar den också själv.

Och så busade vi lite i bollhavet!

Många bollar var det och om man har kastat ut dem så får man ju städa efter sig.

Den stora ruschkanan var som vanligt superrolig tyckte Pontus. Tyvärr så lyckade jag inte få så många bra bilder på alla de härliga åken de gjorde tillsammans i den. Det gick så fort. Och här ser ni själva att det kanske gick lite väl fort denna gången. Men Rasmus lyckades rädda Pontus iaf. Själv slutade det med ett brännsår av ruschkanan. Men vad gör man inte för systersonen. Det är nog lika bra att Rasse får träna ordentligt nu för snart så har han ju också egna barn som kommer att busa såhär med honom!

Tack Rasmus för att du stannade kvar efter matchen ett par dagar och lekte med oss. Efter att Pontus somnat spelade vi lite kort och man kan ju kalla det att Rasmus "lekte" med oss då också. Vi var helt chanslösa.