pontus2007

23 juni

Efter att vi var säkra på att amningen fungerade bra, Pontus mådde bra, att jag (Katja) hade återhämtat mig från operationen och inte krävde en massa smärtstillande så tyckte både vi och barnmorskan att vi kunde klara resten hemifrån. Vi hade ju redan hunnit med att titta på två filmer utan att bli avbrutna en enda gång av vår snälla lilla Pontus. Så redan lördagen den 23e juni fick vi packa ihop och åka hem. Det var helt underbart att få komma hem! Här ligger pappa och Pontus och myser i sängen!



2a dagen hemma! 24 juni

Då var det dags att ta på finkläderna, för nu skulle Pontus få besök.



Först kom Tony, Sara och lilla Agnes på 4 månader och hälsade på. Så stor Agnes blivit när man jämför med Pontus. För två veckor sedan när vi träffade Agnes såg hon så liten ut, snacka om att man fått andra referenser!

Bara kort därefter kom farmor och Bernt. Kul att de ville åka så långt bara för att få se lilla Pontus. Fler gånger lär det bli för Pontus trivdes bra i farmors famn.



På kvällen kom Pernilla, Oskar och Alva förbi. Vilken underbar ålder Alva är i nu. Hon verkade vara lite mer intresserad av Rocky än Pontus, synd bara att inte Rocky verkade lika förtjust.

Den 25 juni
Pappa och Pontus tar en tupplur i hammocken. Laddar för ett möte med gudfar Erik och Ami.



Trivdes bra i Eriks famn!!!



26 juni
Först var vi på läkarbesök med Pontus. Sen tog vi en lunch på mammas jobb. Efter det blev det en sväng på stan, förbi lite bilfirmor, lite affärer och så hann vi med att kolla lite på Lelles och hälsa på Ragnar. Pontus var så snäll hela dagen.
På kvällen kom gudmor Elin ut och hälsade på. Pontus är redan så stolt över gudmor som nu rankas som 21a par i världen tillsammans med Johanna och ska till Asien igen på lördag och skörda nya segrar.

27e juni
Pappa skulle in och jobba så Pontus och mamma åkte in till stan och träffade Christine och Anastasia.



Vadå avslappnad???



28e juni
Hilma och Sussie kom hit på förmiddagen och fikade. Martin passade på att kasta lite boll med Hilma ute på gräsmattan. Pontus är ju lite för liten för det ännu.
Sen blev några promenader i barnvagnen. Pontus älskar att åka vagn.



Och på kvällen tittade Ronny och Therese förbi en sväng. Ronny tyckte jag var för liten och ömtålig så vi får väl se om han vågar hålla mig nästa gång istället. Men Therese tvekade inte!



Pontus tackar för alla fina presenter och för all mat och fikabröd som mamma och pappa fått så att de har mer tid att umgås med mig!

Äntligen fick jag komma upp till dem. Tiden på sjukhuset va nog mest blixtrar för lilla Pontus. Mamma och pappa va ju så imponerade av sitt lilla underverk och ville ju ha kort på allt som hände.




Sover hos pappa




Sover hos mamma




Kläder på för första gången på väg ner att ta kort som ska läggas ut på webbis. Håller mamma i handen!




På väg hem från sjukhuset

Tack för alla gratulationer och lyckönskningar. Känns så skönt att höra att alla är så glada och tänker på oss. Trots att många av er befinner sig så långt bort.

Det var otroligt pirrigt att sitta bredvid Katja under förlossningen. Ena stunden försökte jag trösta henne och säga att allt går bra och andra stunden fundera själv. Operationssalen var belamrad med personal och mycket hände hela tiden. När det började närma sig att Pontus skulle komma ut så ser jag hur personalen verkligen står och sliter och drar i huden för att de ska komma åt och han skulle komma ut. Under sista delen så tittade jag på och känslan när hela Pontus var ute och han direkt började skrika var helt enorm. Det var ett helt hav av känslor som for genom kroppen. Vi fick ha honom en liten stund på Katjas bröst innan jag och barnmorskan gick ut och tvättade, mätte och vägde. När vi sedan skulle gå tillbaka så skulle jag bära in honom själv. Jag blev alldeles förvånad och förklarade att jag aldrig burit ett spädbarn så det går inte? Till slut så fick jag upp honom och vi fick gå in till Katja och hälsa på några minuter igen. Stackars Katja fick åka till uppvaket medans jag, Pontus och barnmorskan traskade iväg till vårt rum på familje-BB. Väl där blev jag lämnad ensam i 2 timmar med Pontus på mitt bröst. Jag tror aldrig jag varit så stolt i mitt liv! Att få ligga där själv med en sån underbar skapelse var helt obegripligt. Jag var fortfarande lätt livrädd att ta i det lilla sköra barnet men allt eftersom började vi bekanta oss med varandra och jag kunde börja lyfta runt honom lite och inspektera :) Så otroligt välskapt och fin. Stoltheten rann över och jag försökte fota oss tillsammans för att få komma ihåg den underbara stunden. SMS skickades till alla jag kunde komma på och hade nummer till. Nyheten måste spridas för det måste ju vara bland det största som har hänt mänskligheten någonsin? Efter 2 timmar kom Katja och vi fick ligga där tillsammans och njuta. Pontus började amma nästan på en gång, hungrig rackare, undrar vart han har fått det ifrån?

Den 21e juni åkte vi in till sjukhuset klockan 7.00. Vi var redan på väg ner till operationssalen vid 8.30 men blev stoppade i korridoren och fick rullas tillbaka in i salen. Det hade kommit in ett akutfall så det var bara att vänta. Katja passade på att sova lite, de kunde ju bli ganska lite av det i framtiden tänkte vi. Vid 12 tiden gjorde vi ett nytt försök och rullade iväg till operationssalen. Först skulle ryggbedövningen läggas. Jag (Katja) fick sitta upp på sängkanten med kutad rygg medans narkosläkaren la sprutan. Helt ärligt så kändes det knappast. Och jag som hade varit lite orolig att det skulle göra jätteont. Men tyvärr så tog inte bedövningen. Läkaren frågade om jag kände värme ner mot gumpen eller sockerdricka i benen men inget av det tyckte jag att jag kunde känna, kanske lite? Inte visste jag hur det skulle kännas. Men när hon droppade kall sprit från en bomullstuss först på halsen där det skulle kännas kallt och sen nere vid magen där bedövningen borde ha tagit men det tyvärr också kändes kallt. Konstaterade hon att det nog för 2 gången på 6 år måste ha misslyckats. Inte så roligt att höra. Jag som redan var nervös som det var. Tur att Martin va så lugn och satt bredvid hela tiden. Men den 2a sprutan tog på direkten. Sen gick det fort. Martin ställde sig upp precis i ögonblicket när Pontus kom ut. Och bara kort därefter hörde jag honom skrika. Det va en underbar känsla, kort därefter kom de upp med honom så vi fick säga hej till varandra hela familjen. Sen försvann Martin ut med barnmorskan. Efter ett litet tag kom en stolt Martin in med Pontus i famnen och de satte sig bredvid mig. Kändes helt otroligt att detta var vår lilla pojke som hade kommit till världen.

På torsdagen efter vändningsförsöket så ville inte Pontus vara kvar i mammas mage längre. Orsakerna kan var många men en trolig anledning är nog att kroppen själv inser att om bebisen ska ut i sätesbjudning så är det nog bäst att passa på nu innan han blivit allt för stor. Varken jag eller Martin förstod nog hur nära det var så det kändes väldigt konstigt att ta med sig väskan, men Martin lyckades övertala mig att den kunde ju stå i bilen iaf. Men att ta med sig barnbilstolen tyckte han själv var lite väl att ta i så den lämnade vi hemma. Inte förräns läkaren sa till oss att han faktiskt ville ut nu och om inte de lyckades lugna ner värkarna med lite medicin, för det är ju ändå bäst att han stannar kvar ett par veckor till och förbereder sig för livet utanför, så var det nog bara att "plocka" ut han idag. Då tror jag att vi förstod hur nära det verkligen var! Jag tror till och med att jag sa till läkaren att: Nej, nej, vi skulle ju bara kolla så att allt var okej, vi hade ju planerat kjejsarsnitt den 21e juni!
Men som tur var lyckades de lugna ner värkarbetet så nu är det bara att ta det lite extra lugnt sista tiden och hoppas på att han vill stanna kvar till den 21e juni. Det är ju bara 10 dagar kvar nu och det är ju nära det också!!!

/Katja

I lördags va vi på 30 års kallas hos Erik. Det är Pommac i glaset så ni inte undrar. Men det är idag som han egentligen fyller år så vi passar på att grattulera honom och tacka för en jättetrevlig födelsedagfest!
/Från Pontus och blivande mamma Katja och pappa Martin

Idag har vi varit uppe på sjukhuset för att kolla hur Pontus ligger. De misstänkte nämligen att han ligger med rumpan neråt och det visade sig att det var så. Vi trodde nog ingen av oss på det förrän vi verkligen såg att det var så. Därefter gjordes ett vändningsförsök. Men tyvärr så gick inte det. Så då var det bara att bestämma oss för hur vi skulle planera förlossningen. Vi var nog båda överrens om att riskerna vid sätesbjudning var många och stora så då bestämde vi oss för ett planerat kjejsarsnitt. Så den 21 Juni om inget annat oväntat händer ska vår lilla Pontus komma till världen. Måste erkänna att känslorna har varit upp och ner hela dagen. Känns som jag (Katja) blivit "snuvad" på det som jag nu så länge längtat efter att få uppleva. Men samtidigt så är kjejsarsnitt numera så vanligt och det är skönt att känna att det är planerat. Dessutom har Martin varit glad som ett barn hela dagen. Det kanske inte är samma sak för en kille, för de tas ju inte ifrån någonting och att ha ett planerat datum gör det mycket lugnare för han som vill planerar allt i minsta detalj! =) (Tjii fick barnmorskan som sa att nu får ni släppa kontrollknappen för det går inte att planera det här) Sen passar det ju helt perfekt med att Martin först får 10 pappadagar sen 5 veckors semester efter det. Så vi kommer att få 7 underbara veckor tillsammans med Pontus när allt är nytt för oss alla tre. (4 med Rocky)

/Katja

Nya bilder oxå! 36 veckor!
Men bara 17 dagar kvar...